Vi fick in en berättelse från en vuxen kille om en grej som hände när han var 16 år.
"När jag var 15 år flyttade jag till en ny stad och bytte liv. Ett år senare och fortfarande oerfaren av att ha sex fick jag besök av en tjej som jag kände från min tidigare hemstad.
Efter att ha tafsat lite på varann under kvällen kom hon smygande in i mitt rum och vi fortsatte hånglandet i sängen. Plötsligt tog hon tag i min hand och förde den innanför trosorna. Jag var inte alls beredd och visste inte vad jag skulle ta mig till. Ett tag pillade jag runt och låtsades som jag visst vad jag gjorde men sen märkte jag att det inte var nån succé. Jag gav upp och vi kramades istället. Hon sa: 'Du är fin kille'.
Jag hatade det. Jag kände att jag var långt ifrån en kille, att jag hade misslyckats totalt och svikit henne och mig själv. Och nånstans kändes det som att jag att jag hamnat där ofrivilligt, att jag var våldtagen. Men inte på riktigt såklart, det var ju omöjligt. Jag hade inte sagt nej, jag var den som pillade och pullade och försökte... Jag var kille, jag kunde ju för fan inte bli våldtagen.
Dagen efter skildes vi generat och jag tog första bästa chans att bli sur på henne och dumpa henne över telefon. Jag hatade henne ett tag. Jag undrar ibland hur det hade varit om vi hade snackat om det istället. Eller om jag haft någon annan att snacka om det med..."
Vad tänker och känner du när du läser den här killens berättelse? Har du varit med om något liknande? Skriv gärna kommentarer! Eller skicka in din egen berättelse!
Skriv en ny kommentar